”Livet är som ett sug…”
…sa han bestämt, Hasse Alfredsons Pastor Jansson, och just nu kan inte Pastor Kettner annat än hålla med. Jag menar nu inte "sug" som i "livet suger" utan "sug" som i "sluuuurp….".
Det är knappt en vecka sedan Bildarmötet. Så nu finns vi! Tiden innan var som att springa i tät, vänlig skog. Man håller sig till stigen för man känner sig ganska säker på att man så småningom kommer dit man ska. Bara man håller farten uppe, håller sig på stigen och inte ger sig av ut i geografin. När man hållit på ett tag är det som om resten av världen försvinner. Allt som finns är skogen, fötterna som knatar på ett steg i taget, ett steg i taget, ett steg i taget, ett steg i taget…
Så har tiden de senaste månaderna varit för mig. Låååånga, långa komihåglistor fokuserade på olika delmål (När måste foldrarna tryckas, för att delas ut/postas så att man hinner anmäla sig? När måste plattform, stagar, verksamhetsplan vara skrivna, så att ledningsgruppen kan anta dem, så att de kan tryckas och skickas alternativt mailas? När måste jag veta hur många som vill ha lunch, så att Shirin hinner laga maten? -Ja; ni förstår nog ungefär…)
Sen kom dagen – och det blev mycket lyckat. Jag klev ut ur "projektavslutsskogen" på en grönskande äng (Nå, egentligen i Rinkeby Folkets Hus stora sal, nere i källaren) och mötte en massa fantastiska människor – tillsammans gjorde vi något helt historiskt. Sen plockade vi ihop, städade undan, alla åkte hem. Jag tog någon dag ledig och såg mig lätt förvånat omkring i hemmet "Oj! Varför ligger saker från hela sommaren intravade i gästrummet" och "Oj, trädgården är ju helt förvildad…" röjde upp det värsta och återvände hit till Skrubben
Bara för att inse; dags att ge sig rakt in i skogen igen. Den här gången på två olika stigar samtidigt: Projektavslutningsstigen och Organisationsstartsstigen
Det är två rätt omfattande jobb, så det är bara att ge sig rakt in igen. Ibland löper stigarna ihop, som tillexempel när jag flyttar runt, bygger om och gör iordning här på hemsidan. Men uppslukad blir jag. Jag riktigt hör hur grönskan sluter sig bakom mig. "Sluuuurp…"
