Ibland bara swischar det runt öronen…

Idag har jag in i nordens mycket att göra. Det är så många olika saker som skall till, likt ett 15-spel. De olika uppgifterna låser varandra om de kommer i fel ordning. Och till råga på allt blir jag stup i kvarten avbruten av er! Plötsligt kommer en fråga om något material, eller en synpunkt på ett mail jag skickat. Jag upptäcker att wordpress inte håller sitt löfte att maila mig då någon gjort ett inlägg att granska.  (Här vill jag nogsamt påpeka att det är verkligen inte dåligt. Men kanske en aning oväntat. Att ni är så aktiva, efter bara någon månad så är det full fart på nåt som faktiskt inte riktigt finns än ) 

Utanför Skrubben verkar våren vara nästan lika ruchig som jag. Det blåser sådana där "Vårvindar friska" fast det är nästan en och en halv månad till Valborg (Jamen – okej, lätt överdrift; knappt en månad)

Jag konstaterar att jag det senaste dygnet hunnit klara ut det mesta om tryckningen av vår folder (inklusive putsning av utseende och rättningar OCH offertgranskning). Grubblat mig skrynklig över hur jag ska se till att ni PC-användare som inte kan öppna komprimerade filer ska komma åt presentationen för nedladdning, utan att komma på någon bra lösning (just nu mailar jag den till den som behöver). Rapporterat ett antal små och stora grejor till Ledningsgruppen. Pratat en stund med ordföranden om nästa möte. Lärt mig en hop saker om demokrati och mötesförnyelse OCH skriva två långa mail om två saker Kristen och Kvinna behöver hjälp med. Förutom det där vanliga; tvätta, handla, laga mat, hundpromenera, fostra barn, leva livet och sova.

Jag ska nog hinna jobba med dagordningen, Göra ett PM om mötesdemokrati och kanske titta över hemsidan och anmälning till Kristen och Kvinna innan 17.15. Om jag inte tappar fattningen. Om jag håller balansen. Om jag inte låter stressen stjäla min tid och ork. Så nu – ger jag mig ut en stund i de där friska vindarna. Ut på Järvafältet. Det känns som jag behöver låta våren blåsa igenom mig. Den där som på bara några dagar fått snön att sjunka ihop likt en ledsen sufflé. Förmodligen blåser jag inte bort. Och sen kan jag kanske med klarare huvud TaItu med allt det som behöver ordnas

Anna K