”Wow”, utbrast den unga tjusiga diakonen från Svenska kyrkan. ”Va häftigt! Visste ni det här?” ”Det här” syftade på information om Världsböndagen! Och det hände för några år sedan.Hon hade just snabbläst och insett att hundratusentals kvinnor läser gemensamma texter och böner samma dag på över 1000 språk i 170 länder och regioner. Kvinnor börjar när solen går upp över öarna i Stilla havet och orden bärs under 24 timmar över alla kontinenter.

Idag har jag deltagit i årets firande av Världsböndagen i Stuvsta. Vi har lyssnat till röster från kvinnor Chile: Vi lever i en värld där det är en universell skam att någon fortfarande hungrar – bekräftar röster i olika delar av världen.

Rösterna vittnar om orättvist fördelade rikedomar. Om globalisering med girighet som drivkraft. Om svek mot principer och värderingar. Om kränkningar av mänskliga rättigheter. Om exploatering av naturtillgångar.

Ur djupet av våra hjärtan bad vi: Kärlekens Gud – lär oss hur vi ska leva! Lär oss hur vi ska handla. Och vi bad att en solidarisk gemenskap måtte återuppbyggas med Guds hjälp.

Sen kom jag hem och såg fram emot lite fredagsmys efter en vecka med sjukt mycket jobb (ett kraftuttryck från mitt äldsta barnbarn).

Och öppnade datorn… och mailen… och facebook:

Fredag för frihet – mänskliga rättigheter nu!

En solidarisk gemenskap hade jag bett om ett par timmar tidigare.

Ut i regnet igen!

Margareta Ingelstam

 

 

 

Bönesvar kan komma lite väl snabbt ibland.

Mi